EN 1317–3

EN 1317–3 beskriv­er hur krock­däm­pare skall provas, krav på krock­däm­paren och hur krock­däm­parens egen­skaper ska beskri­vas.

Hastighet­sklass

Krock­däm­parens styr­ka eller kapacitet beskriv av dess hastighet­sklass.

Test

I stan­dar­d­en finns 18 oli­ka test för krock­däm­pare. Dessa test benämns TC (Test Crash cush­ion) och efter­följs av ett num­mer med tre siffror. Den förs­ta siffran beskriv­er upp­sät­tning (1 till 5), den andra for­don­styp (1 – Per­son­bil 900 kg, 2 – Per­son­bil 1300 kg och 3 – Per­son­bil 1500 kg) och den tred­je och sista siffran beskriv­er hastigheten (50, 80, 100 eller 110 km/h).

Exem­pel:

TC 1.1.50: TC (Test Crash cush­ion), Test 1, For­don­styp 1 (Per­son­bil 900 kg), 50 km/h
TC 3.3.110: TC (Test Crash cush­ion), Test 3, For­don­styp 3 (Per­son­bil 1500 kg), 110 km/h

Test med upp­sät­tning 4 och 5 utförs endast för krock­däm­pare av typen avledande (redi­rec­tive) vilket är ett krav i Sverige.

Skaderiskklass

Skaderisken ger en upp­fat­tning hur säk­er en krock­däm­pare är för en pas­sager­are i ett påkörande for­don. Det finns två oli­ka skaderiskklass­er A och B. Skaderiskklass A är säkrast för pas­sager­are i ett påkörande for­don.

De fles­ta krock­däm­par­na har skaderiskklass B. I Sverige accepteras både skaderiskklass A och B.

Utböjn­ingsklass

Den kvar­varande defor­ma­tion­er­na för krock­däm­pare klass enligt tabellen nedan. I den kvar­varande defor­ma­tio­nen ingår även delar med en vikt på mer än 2 kg.

I Sverige skall utböjn­ingsklassen väl­jas så att en deformer­ad krock­däm­pare (påkörd) inte:

  • gör intrång på angrän­sande kör­banor
  • över­stiger gång- och cykel­banans fria bredd min­skad med en meter

For­don­srörelseklass

For­don­srörelseklassen beskriv­er hur ett påkörande for­don beter sig efter en påkörn­ing på en krock­däm­pare.

I Sverige accepteras endast for­don­srörelseklass Z1 och Z2 utan speciellt god­kän­nande av Trafikver­ket.